Hjärta mot hjärta.

16O924
Luna N Dec


Arla var alarm ur fas; sålunda missat O5.55-SJ - sålunda ytterligare bokning för NORRKÖPING via järnväg, & kokande blod i sekund när vi strandats i Hallsberg; begreps att den föreläsning resan skedde för skulle komma att inledas när jag än fanns på spår. Brusten tågförbindelse; funnen människodito. I ténot av vanilj & goji skedde samkväm med grannresenär - klyftig & safirögd medsyster - som föreslagit kafé.

Vad sker skall ske.

Väl i ort sade jag »Prisad vare du!« till norrländskan vilken under transporttövan berättade att hennes barn från 5 år ungt skänkts kunskap i fiske & eld. Glädjande möten, med dessa kvinnofolk samt män vilka ledsagade mig från vilse i Karlsro. En man - vass nog att se att jag nödgades visualisera - blottlade sin skärt bleka hand & i denna drog han vackert pedagogiska linjer.  Äldre man - fårad nog att i gemenskap fasas över vulgärt futtiga flygpriser trots faktiska RESURSKOSTANDER - följde med en bit samt återvände för att korrigera mig när han såg att fötterna fördes fel. Värmdes, av att han förstod att jag inte klarar mig själv. 

Kom fram till det herrgårdsområde som var destination, men utan att veta var att slå mig & otymplig packning till ro. Vaktmästaren tog notis om min bortkommenhet. Stig Helmer-tafatt & samtidigt obehagsväckande var han då hans händer famla omkring med nycklar, tunga med ord, i dom ödsliga byggnader vi beträdde för att finna skaran av De Fria - ungefär en hälft av Marieborg herrgårds utrymmen, varav resterande hälft var flyktingboenden vilka vaktmästaren pekade ut för mig: Där. Där. Där. Där. Såg cirka 3O minuter - kvalitativt - av Carl Norbergs omformativa information, när jag väl nådde sal där vi fick lära oss hur att kramas;

hjärta mot hjärta.

Frid är fred.

Luna Aldebaran
Mercury W


Internationella fredsdagen. Vi hävda vi fred VILL ack ock ändock talar vi icke om vad krig ÄR. Krig är en industri, ej frikopplad övrig industri & dess spelregler; expanderande, i territoriell & ekonomisk bemärkelse. Sveriges position inom vapenexport är, liksom vår bisarra eftergivenhet, välkänd & den passiva åskådarens roll i ett avkrävande nederlag obestridlig.

Existerar omvärld för oss att interagera med, el. blott endimensionella kulisser (DRÖM 15o53o.)? Kan det vara så att vi INTE befinner oss i teatersal utan realitet, där vi ej av hänsyn behöver tiga inför spektaklet utan gott kan skalla att Kejsaren - när hans osanna sammetssärk berömmes - är naken! & för all del få den näpna prinsessan att negligera den inbillade smärtan av ärt i hennes sköra ryggslut? Inget sant skäl att lyda det hyssjande fingret finnes.

Fredsflagg är denna sagofars riven itu, i vaj i verklighetens vind. Fred är Ansvar; förståelse för krigets premisser samt autentisk vilja att omdana för jordisk frid. Slaveri är inte FRIHET & okunnighet är inte styrka; KRIG ÄR INTE FRED. Frihet & kunskap är inte vad rådande pyramidala samhällsanda fostrat oss för - sålunda är fred ej heller vad som menats ske. Om än, att bomberna ej fälles inom vår gräns; ändock finnes här strategiska marionettfingrar - ändock äro vi schackpjäser & vår violetta ljunghed har målats i konflikters rutor av svart & vitt.