O S Ä M J A .

Vid Lev Trotskij-lovordande kafébord bekände jag mig ickemarxist; oro kännbar ty »mer traditionella värderingar« yppat kan bli rabalder. Behöver en klara av att umgås med folk av var sorts utopiska pil? & hur förmå sig? Ja, om upptäckarlusta men inte alltid. Om idel öra & sensibelt (situation + medmänniska) ärlig tunga (ändock antitankes iver välkomnad) - om mån om sofistikerad social samvaro, ej politisk clown i arrogansens manege. Om så, kan människor mötas. Även införlivas: inte överens i Sak - likväl om Vänskap.

Dock, gränsdragning för vilka människor en vill i närhet är ofta omdömesgillt. Nära kan väcka avsmak inför Person influerad av Sak, & avsmak inför Person är - oundvikligt - inte Vänskap. Att av idealskäl tro sig större än Sak sipprar inte sällan ur godhjärta i form av subtilt, passivt aggressivt bemötande & är icke detta ett problem är istället det verkligt nära sådant ty år efter år av artig polering av ens trosväsen slipar ned vad möjliggör rå & skär intimitet. 

När våra smidiga kvinnokroppar böljat i Pusterviks rytmik o16, höjde vi våra vattenglas för att skåla för vår vänskap vilken oavsett var liv skulle komma att föra oss, skulle bestå.

Den nämnda & jag har under framför allt 4 års tid konverserat kring vad tabuomgärdat är i främst den sexuella sfären; traditionella könsroller & HBTQ-kritik, & under primärt 2 års tid har vi dedikerat konverserat kring vad tabuomgärdat är i den rasliga  sfären; demografisk etnodynamik & värnandet av egen folkstam.

Inte alltid varit ense, inte vandrat samma stig - men kommunikation har varit så som vänskaplig kommunikation skall vara: ärlig & älskande, önskande för starkt band & därför tålmodig, nyfiken & kretsande kring en vilja att förstå. Skuggskräck & misstolkningar har under högt i tak - vi valde att sonika spränga det bort ur vår åsyn, för att tala nedom vid rymd- kvästs, & ur detta har vi utvecklats, som individer & som vänner. Tillsammans är vi starka.

Vän sade mig vara varm & hjärtlig; han var kvasikär & prisade personligheten, det intellekt & den emotionella kvot som baka vy av värld. Timtalet av politiska samtal förflöt - fastän jag talade i tabu stod han fast vid ärande känsla för vem jag är, för att han insåg nyanserna; trodde jag.

Men ur det blå kovände han; blev passivt aggressivt otrevlig, kritiserade halmkonstruktioner utan bäring för hur sant var sagt & - här valde jag att betrakta honom som fd. vän - kräktes ur sig ful harang om hur horribel han - med anledning av mitt tyckande & även min person - ansåg mig, inom vilken att jag var den mest egoistiska människa han någonsin mött, rymdes.

Från att tacka mig för hur jag givit av själen min för att famna när han varit svartsynt låg; ingen hade givit honom liknande ömsint samtal, sades - till att önska sänka mig om jag intet givit, som voro jag intet värd.

Att nämna är att denne man under den tid han var min vän, sade att han ångrade att han ej våldtagit mig (!) så som man jag i somras mötte gjort, när jag uttryckt att det fastän det sannerligen var förargligt - ty ville ej - även var uppfriskande - ty när män knappt talar till mig är det så, när vit man sällsynt tar mig.

Fastän han tröstat mig när jag av vad förargande var brustit i gråt, fann han det lämpligt att säga att även han ville våldta mig för att även han skulle få känna användandet av min - ovilliga - kropp. Sedan - fastän speglingen hans torde vara tillräcklig! - hade han mage att kalla mig för den mest egoistiska människa som han någonsin mött.

1O MÅNADER.
o18o8o2

o18o308 Mor säger att syster aldrig kommer att förlåta mig. Det rör inte mig, eftersom jag vet att jag alltid kommer att förlåta henne. I det finns friden.

Jag mår bra.

Ingen skall för mig berätta att jag intet vet om de yttre omständigheternas effekt på det inre måendet - inte så länge denne vet om att jag är förvägrad mitt eget kött & blod, sedan snart ett års tid; min älskade syster & hennes son, som är saknad, & dotter, som jag aldrig har fått möta. Förvägrad mitt eget kött & blod i kampen för mitt eget kött & blod - först som tragedi & sedan som fars.

Säg inte till mig, att jag intet vet om ett allt för svårt liv för att se ljussynt.

Ändock ser jag ljust. Jag ser ljust, för livet gav mig förmånen att få uppleva dess många smaker, varav myckentalet är ljuvt söta, är kittlande salta. I det paradisiska det är att finnas till när jag även stolthet över att veta att jag inte sviker sanningen ens i den hårdaste av prövningar; att förvägras mitt eget kött & blod, i kampen för mitt eget kött & blod.

THE HOAX OF TOLERANCE.
o18o2o6

Hänförd inför vilket avancerat självbedrägeri det går att ägna sig åt; för var gång jag ser denna bild blir jag mer, mer, mer störd av dess hutlösa enfald.

Skräll: det finns inte någon paradox! En ideologi är till sin natur intolerant gentemot element som hotar dennes egen görlighet & stabilitet. Att Karl Popper m.fl. egenkärt ser humanistiskt centrerade ideologier ha universellt gyllene etik betyder på intet vis att så är fallet; det är dogmatiskt religiös tro - därmed basta. Att källan för den påstådda paradoxen är en bok kallad 'The open society & its enemies' torde tala sitt tydliga språk.