Söt rödbetskaka.

Under Uppsala slottsturer sågs kaféer - vid Skokloster slott samt Wiks slott & badplats - ståta med rödbetskakor; dessvärre vete-oätliga - om än, var rö'småttingarna inspiration fullt tjänlig. Två varianter av hemverkade rödbetskakor har således stått i form i kök.

Variant no.1: väninna tackade behärskningen sin för att plåt icke länsats när hon funnit den obevakad. Variant no.2: kräsen morotskakeskyende sade det vara överraskande gott med rotfruktssötma! Recept nedom beskriver variant no.2 - dock skall det komma en no.3: mittenklyvt parti fyllt med kokossockrig sirap- el. kolamassa & finriven rödbeta, samt överrinnande riklig, sötsyrlig glasyr som rosa bädd.

o18o8 Wiks slott. Balingsta, Uppsala (Uppland).

Kakrecept.
4 dl mandelmjöl.
3 dl kokosmjöl.
3 hela ägg.
1 äggvita (spara gulan till måltid el. skönvård)
O.75 dl kokossocker.
O.5o dl muscovadorörsocker.
1 medelriven, medelliten rödbeta.
Ren & äkta rödbetssaft, dos på känsla.
1 matsked spad från inlagda rödbetor.
Kanel & salt.
Bakpulver el. bikarbonat.

Garneringsrecept.
Smet:
Rysk yoghurt el. crème fraîche.
Nog med kokossocker.
Skvättar av rödbetssaft.
Smet prydd med:
Kokosmjölströssel.
citrondroppar.
citronzest & rödbetszest.
Vispgrädde med blåbärskrona på verket
(mjölk serverad för andra, åts ej själv).
Sidogarnering:
rödbetsgroddar.
Rödbetssaftdroppe.
Havtornsaftdroppe.

Smeten skall - som för det glutenfria generellt - vara luftig & kletig, för ett luftigt, saftigt resultat. Gräddas i kokosoljesmord, kokosflingeströsslad plåt i 22o-gradig ugn till dess att den blivit brun, fast & sprider arom kring köket. Minns att nämnda safter - rödbeta & havtorn - skall vara råa, osötade nyttoinslag vilka tillsammans med zest bryter av i det milda.

Så här berättar han [Petrus Laestadius] till exempel om hur man tillverkar det mjöl som barkbrödet bakas av: Man hugger ut tallen & med en liten spade af renshorn, flår man utav barken. / Spåret lockar vid källan - Norrbottens prosa i presentation & urval av Åke Leif-Lundgren & Bert Linné.

Prinsessan på ärten.

o18o32o

Mars har för mig betytt smått av besatthet att experimentera med gröna ärtor; dess vitaminrikt kulörta sötma, som lämpar sig i måltidsrätter likväl som glass, karameller & bakverk. Ärtornas näringsvärde består framför allt av ett noterbart innehåll av vitamin K, vitamin C & folat, samt mineralen fosfor. Det är en miljövänlig växt vilken odlas inhemskt; vi bör således flitigt nyttja dess många nyttoområden.

Prinsessan på ärten garnerad med kokosmjöl, chagapulver samt en pigg liten grönärt.

En morgon inmundigade jag ärtgröt grön som junimark & dagslunch var kokoscurry-gryta med ärtor, brysselkål & berlottibönor. Här skall dock hjortronpajen: Prinsessan på ärten, få strålljus!

Dess bakade grund är en försiktigt dadelsötad deg med betoning på vanilj & arrak; kombinationen dadel, vanilj & arrak minner mig om en form av vuxenkola, som gör sig gott i denna något sega pajdeg.

Den är krönt av delikatessen hjortron - färskt & honungssötat el. kvalitativ sylt (här Kalixsylt). Serveras gärna med vanlig vispgrädde el. hemrörd vaniljssås, men för den som otål finns alternativen honungssötad, fet yoghurt el. kokosgrädde.

Vid spis nyttjar jag främst följande metoder: känsla, höfta & cirka. Jag vet int var decilitermåttet är & jag inväntar framtiden för att kanske finna intresse i det. Det betyder: mått är ungefärliga.

Mandel- + kokosmjöl.
2,5 dl söta gröna ärtor.
3 generösa matskedar cashewsmör.
6 färska dadlar.
1 generös tsk vanilj.
Arraksarom.

Konsistensen hos degen - ärtor & smöt mixas som grund, dadlarna gaffelmosas (aningens kokt vatten tillsatt underlättar) - skall vara sådan att du kan modellera med den; fet, likväl mjölkompakt - där är måttet för mjölen.

Fördela den någorlunda tunnt i formen - min smord med kokosolja, strösslad med kokosflingor - & skjuts in i 225 celsius hetta, i ugns mittsektion. Även tid tar jag på en höft, vilket den sotnaggade kanten skvallrar om. När pajdegen doftar bra, ser bra ut & känns bra - så är den bra, & bara att ta ur ugn för att svalna av, pynta & servera.. iförd ett ärtigt förkläde.

Lappi.

Luna N Dec

Lauantai kom mommo, mor & jag nästgräns: Lappi; finska Lappland. Nostalgibetraktelse av mormors barndomshem i Ruohokari; mögelsporsplågat vrak & dess röda sauna omgivna av frodigt vildörtsbuskage & rönn invid blank älv, 7O-televisionen vilken svartvitt berättat att Ted Gärdestad valt tågöde, gungstolen i vilken mormors mormor, när ung Mommo bakom borstade hennes mörka svall, sade: »Nu dör jag« - för att så göra.

I barnår fick Ruohokari var sommar visit av oss - var sommar såg jag fram emot min visit vid fårhage där jag bräkande lockade fårhopen till mig. Längs densamme väg för djurinhägnaden fanns ett bageri i vilket vi inhandlade nybakade, sockrade & kuddformade munkar med varma syltgömmor; bäst njutna i den rangliga hammoken, sedan svala älvsbad & lenkkikorv på svartbrunt finnbröd.

TORNIO.

Under vår helgresa fann jag utöver vad minnesvärt var, nyfikenhet inför marker. Likt mången släkt har även egen tärts av arvstvist sent omsider avklarad, & Mommo har tilldelats skärgårdsön Kaija - på vilken det finns ett antal i dagsläget uthyrda stugor - till hälft, samt ett stort stycke (om än i sanning 2 stycken, ty vägen skär isär dessa) oberedd & slytätt björkrik mark invid familjehemmet. Om djur betar fram vidd samt ett antal träd fälles & brunn borras, hyser dessa stycken mark intressant potential; vackert beläget i kulligt älvlandskap. Marken är naturnära stadsavsides, ändock cykelavstånd till KALKVITA orten Tornio. Visserligen int en särdeles charmerande ort - men särdeles vit, vilket är otroligt charmigt.

KAIJA.

Vad fantasin vill är att leka med tanken på Ruohokari el. Kaija - ön nödgar rodd - för självhushållande framtidsetablering. Antingen året runt - men, då är litet timmer önskvärt; om än att Kaija redan har bon - el. vår\sommar\höst (vilket eldvarm yurt & ylle täcker). Att på släktmark kittlas i lappiroten & utan att bekymras av hyreskostnad skramla ihop för självständig grund samt mark; om jag nu ej förälskas i Finland, men så blir nog ej fallet för jag är nog i ursprung av bergsvirke - om än, att jag trots fostrad i Sverige känner mig mer finsk till lynne samt mer attraherad av finska karlar, båd till det yttre & karaktär.

Även; skall jag & Man skapa liv kommer det att ske närmsta åren, & då vore dessa marker skapligt närbelägna egen familj vilken är gynnsam att ha nära i synnerhet barns tidigaste tid. Utan Man tror jag dock ej fantasin bör förverkligas, ty vore så hänvisad till Tornio för att finna kärleken - & trots att där är vitt som nysnö (inte en endaste ickenordisk sågs under lördagen), är det en håla med den sort av folk hålor hyser. Inte heller en okultiverad, lönnfet finne med kepa bak&fram kan fresta bara med vit hy & skarpa kindben.. men, kanske gömmer sig där guldkorn? & det är eftersträvansvärt att skapa en skön oas av Ruohokaris snårskog - icke se arvsresurs försummad, el. än värre bli i hand på främmande.

RUOHOKARI.

Gröt.

Bovete.
Lingon.
Morot.
Brännässla.
Hasselnötter, blåbärspulver & honung.

Int mkt. mättar mer & godare än redig skål gröt. Den som likt jag reagerar illa på havres glutenprotein avenin, kan fylla kastrull (el. spiselkranstallrik, så som Kung Feral & jag värmt vår över Sandvadet-natt) med bovete; en ört vilken härdigt kan växa i mager jord. Inom Svea Rike odlas växten i sydområderna - men att finna svenskgrott i butik är ett aber; ursprungsland Kina. Wermlands Bovete är ett alternativ jag ej än undersökt, med anledning av fraktkostnadens svåråtkomlighet. Att förtäta snål mängd bovete för rik gröt är därav av stor godo; ej enkom för börs (så som frinässla & Gemträsk-bär) & regionsenlighet (så som morot), utan även för hälsoförtjänst av morgonläkande färgpalett.