Gobitar.

Årskrönika 0.20 ett vidlyftigt berättande; denna skrift i sin tur är ett gräddigt pärlband av de gnistrande delikatesser till minnesetsningar, fjolåret inbjöd till. Dessa är de - jordiska; drömmar & intensiva meditationer undantagna, om ej det endaste att minnas - dagar & ögonblick som jag aldrig skall glömma.

o2o Den söte fete - en Oscar i mandel, Kafé Vete-katten, Stockholm.

o 1

Pärlemormolnen i Kalix.

o 2

Att 2o2o/o2 resa i en Marias kupé (Marielle, Marie-Claire et Marie-Dominique, Maria) & ägna all min morgon åt spirituella samtal med en grekisk operasångare, blev ett minne & så även min valentin, när naturens kärleksgåva var en arlavy över blankt, baltiskt hav & årets första körsbärsblom.

Allra innerst av vinter finns denna vindpinade februaris minne, av när Han för första gången sög mig in i sin blick; när jag sög in honom i min, när han sade att han har tro. Vår magnetism. Semmeläventyret till Stockholm & hans smekning av min nackes kurva, följsamt förd mot hans hand, som om en purrande katta.

Hans magnetism.

o 3

Mars fredag den 13:e blev jag sjuk & allt jag minns är drömmar; starka drömmar, om St. Olof, lutande torn, översvämning & en själens euforiska upplösning i alltet.

o 4

Sviterna av C19 var än oroväckande smärtsamma. Jag vilade - jag inte ens drömde minnesvärt.

o 5 + o 6

Maj måne & mitt livs första akupunktur; när Ann tog min puls, nålade, & jag svävade från salongen till Boden kyrkby. Nära junis midsommar en andra session, Hon sade mig vara en älva, som hon såg i ceriserosa roskrans; av mig de facto buren under midsommarafton, & gula band.

Gula, röda & rosa vallmokronor i Kalmar; surrealistisk bautaflora, med frömjöl i klassiskt gul men även pistage & djup indigo. De röda jordgubbarna, två askars ölandslyx, inmundigade på Kalmar kyrkotrapp. Den åskblå himlen, vars dunder plötsligt brakade lös över strand & småvita blomster, i den norrbottniska skärgården. Färgen av midsommar.

0 7

Min smekning över Hans hettas kind, en mogen persikas sammet & spänst, när han i min säng drog sig ur min kropp, & ändock blev kvar i dess evighet. Jag drömde om vår dotter..

Kyrkornas tystnad.
Svalka.
Frid.

..& minns all min yra, yrhet & hemlighet, vid insikten att jag är en havande kvinna. Minns, att med en snurrande syn svepte jag blicken över de andra gästerna på kaféet, & kände hur underligt det var att de var alldeles omedvetna om att någonting förunderligt hade skett; att hela mitt liv hade omvandlats, & att de om detta det största intet visste.

o 8

En feralisk födelsedag i Falun; en dag när allt var skönt - praliner, pianot & de tre i björkens bladverk - men ingenting kan överglänsa en spontan ritual. Barfota vandrade fyra gudinnor över dalalandskapets kopparstenar.

o 9

I tidig september, när Gustaf lade sin hand mot min mages kullning, för att aldrig ta den undan. Hjärta & livmoder svävade. I sen september, den blick när Gustaf gick. Jag strök en slinga från mitt ansikte, & jag föreställde mig att det var med hans hand.

1 o

Värmen i oktober, när simstunden i en svalkande turkos pool omgiven av rodnande bullerbynatur, skänkte mig insikten; Hur skulle jag alls kunna vara deprimerad? Jag som får befinna mig i hjärtat av höstens skönhet, med ett växande hjärta i min kropp - & jag såg min depression vara över. Såg kärleken segra.

Verkligheten av oktober månads ultraljud; när jag såg att livet är - & livet är välskapt. November månads ultraljud, när jag förlorade en Vilhelm ty jag såg vårt älskade flickebarn, med lysande ryggrad..

1 1

Med den nakna kroppen i havsvattnet, den nakna blicken mot himlens tronande silvermåne. I svanars skär. I änglars jordesal, när det nya jordelivet gladde sig över en allhelgonakonsert med dess bedövande vackra harpa, förtrollande sopran; en sopran väckande mitt barn, som jag starkt kände lyrisk.

1 2

Adventspromenad i frostsol & subtilt snöfall, i ett Stockholm med rosettprydd arkitektur & trivsamma småbutiksbesök; så som Gamla Stans Kristallrummet. Till hands gavs jag en bit selenit, i hand förtjust tindrande. Även en celestin kittlade; gladde mitt barn. Dagen före dopparedagen höll jag en tidigt öppnad klapp i elektrifierade fingrar ty aldrig förr har någonting icke levande - så: kristaller kan intet annat än leva! - kittlat mig så, som detta lilla yoniägg i ren bergskristall; april månads sten.

o2oo6 Att soloöva franskan & att sällskapligt babla med la belle Azemine. Kafé Kullzénska, Kalmar.