III

Det lilla liv som är det stora hjärtat, & jag, har gjort entré i havandeskapets - skapelsens, slutkapitel: trimester no. 3. Lillan har burits i över ett halvårs tid; i över ett halvårs tid har jag varit en havande moder - hon en skapelsens under. Om detta må jag berätta att

o2oo716 Gamla Uppsala rosor.

jag visste.

Fastän sådan liten chans, visste jag.

Cykeln om 25 dygn, go & regelmässig, menade den fertila månadsfasen allaredan vara passerad - med ett helt knippe dygn till godo. Kan hända kände min vaksamma kropp av att den man som jag sällskapade ej hade varit nära mig under en längre tid, varför den inväntade att känna hans doft; hans hand. Om inte hans doft & hans hand, varför alls brådska med att ha dyrbara ägg att löpa fritt?

Så kändes åter hans doft. Hans hand. Hans närvaro; en av årets vackraste sommardagar var han mig nära.

För att min längtan var all min intention, visste jag att jag blev befruktad. ~1v. därpå fick jag en liten nidationsblödning - några droppar blod kan komma när ägget fäster i livmodern; nu visste jag än mer så. Än tidigare inpå närheten, drömde jag vår dotter; då visste jag nästan helt säkert.

I sena juli, på Uppsalas kafé Linné med en påse från Svartbäcksgatans apotek, hypnotiserades jag av två små sreck. Vad jag visst visste var verkligen verkligheten. Inom 9 månader skulle två stora blåa ögon hypnotisera mina mörka.

För St. Maria tände jag ett ljus. Ett tack. Under året fanns hon, moderskapets helgon, vid min sida. Välsignandes mig, som levde i älskoglig armod; i den fattigdom som det är när män nyttjar ens kropp, men förvägrar en barn. Förvägrar en äkta närhet, & mening.

Naturliga avbrott av sexuell samvaro är - om nyttjat enligt den generösa marginalens regelverk - den säkraste preventiva metoden någon finge finna. Där ges föga utrymme för vare sig en kvinnas längtan & slarv, el. för Guds hand: allt beror på mannen.

De tillfällen som en man har givit mig sin säd, har varit sorgesamt sällsynta & ej tidigare givits inom cykelns fertila fas. Den lyckosamma fröjd jag känner av att ha befruktats vid livets första chans till liv, betryggar.

Eftersom jag aldrig förr har varit havande, kunde jag förr icke säkert veta om jag kan bära frukt. Lyckliga jag kan! Lyckliga jag kan njuta all livets frukt - & som jag njuter! Som jag redan nu njuter.

Att icke ha nyttjat preventiva medel vilka är ingrepp på min kvinnokropp, så som koppar & de hormonella är, & ej heller ha aborterat ett liv - inte enbart ett angrepp mot det ofödda livet; även så ett angrepp mot den egna kroppens kvinnofrid - samt icke heller erfarit märkvärdiga besvär med min hormonella hälsa, är god grund för god jord. Även att jag i stort månar välmågan, med nyttigheters skafferi & yoga, betyder.

Men! Allra mest betydelse har lyhördhet inför äkta attraktion. Vi skall lyssna till kropp, vi skall lyssna till själ. Vår essens vill oss väl. Intet yoga kan frälsa oss med fertilitet om den hand vi håller inte är en för oss sann hand.

Lyssnar jag till de nattliga drömmarna, kan jag höra en förberedelsens melodi. I synnerhet under trimester no.1 drömdes åtskilligt berörande omhändertagandet av ett litet barn. Drömde tröstandet; att vara närvarande. Om att bära. Om byte av blöja. De vardagliga göromålen välkomnades till min psykedeliska drömvärld.

Jag drömde hur hennes morbror höll henne i famn. Hennes ögon tindrade i ett leende när hon sträckte sin knubbiga bebihand mot mitt ansikte, & gjorde min lycka när fingrarna smekte min kind. Hennes lilla hand var min existens hela sol.

Jag kände att det var för denna stund som jag kommit hit till jorden. Att denna gyllene stund var var mödas sekund värd.

Jag drömde om henne. Min flicka. Jag visste det hela tiden; en rar flicka med rosiga kinder. Hon kom till mig i en dröm, för att göra min dröm till verklighet - & för att ta sin plats på vår Jord. Det känner jag innerligt, att hon liksom jag har längtat. Hon liksom jag, har väntat.

Vi har väntat på att bli till.

& jag längtar efter att få lära känna henne, närmre. Hon är tämligen lugn. Hon tycker om kristaller, akupunktur & änglasopraner; hon är mammas flicka, & tenderar att spritta till i dans, om så. Hon är så välkommen till världen, för att visa mig mer, om vem hon är. Om vem jag är -

om allt vad vi tillsammans kan åstadkomma, på vår gemensamma Jord.

o2oo716 Gamla Uppsala sädesäng.

v. 3 O.
Barnet kan nu andas.