Av

falu röda färg byggde vi en sommar, vars krona bundet gräs & äng. I ådrorna rann blod av koppar, forsande likt av vårfjäll översvämmad dalaälv. Vi smyckar henne med ett björkhänge - dess pärlor en sensommarens första nattstjärnor. Hos henne lyser svallets fält, ögats mandel blå & kinden skär som sky om kvälla; i ett speglat månljus hon speglar sin prakt i på djupet funnen källa.