Völuspá.

Med mig har jag bok om bot av akupunktur, & den äldre poetiska Eddan; fler var för tungt. Eddan inleds med VALANS SPÅDOM, vilken ses hänförande siasäker.

Samantha Keely Smith.

2. Jättar, i urtid
alstrade, minns jag,
som mig fordom
fostrat hava;
nio världar jag minns,
& vad som var i de nio,
måttgivande trädet
under mullen djupt.

3. I åldrarnes morgon,
då Ymer levde,
var ej sand, ej sjö,
ej svala vågor;
jorden fanns icke,
ej upptill himlen;
ett gapande svalg fanns
men gräs ingenstädes.

I Eddan existerar åtskilliga berättelser om jättar, som kan anas ha skilda betydelser. Jättar här minner månne om himlakroppar, skapande jordmassan. Ymer är urjätte av vars kropp kosmos blivit.

5. Solen kom från söder
i sällskap med månen
på höger hand
över himlaranden.
Solen ej visste
var salar hon hade,
månen ej visste,
vad makt han hade,
stjärnorna ej visste,
var de skimra skulle..

Här har jag endast känsla för ◯-dröm om rund måne & rund sol i samma sidas samvaro, som sågs höger om mig. Efterföljande versstycke berör hur makter drogo till domaresäten; rådslag för att - så som läst - systematisera naturen; grunda civilisationen.

21. Det fältslag minns hon
först i världen,
när de med spjuten spetsade Gullveig
& i den Höges sal
henne brände.
Tre gånger brände de
den tre gånger borna, 
ofta, ej sällan, 
dock ännu hon lever.

Gullveig för inte osökt tanken till maran att vandra guldets väg. Enligt ett fornnordiskt lexikon läst ur, skall betydelsen av Veig dock ej vara Väg utan berörande kvinnan - menande att Gullveig förmodligen syftar till en trollpacka. Guldmara i personifikation tas dock även detta upp som ett exempel, för vad versen menar beröra.

22. Heid hon hette,
var till husen hon kom,
en väl siande vala.
Hon signade stavar,
hon trollade, var hon kunde,
trollade förryckthet.
Alltid var hon älskad av onda kvinnor.

Vän vem läst Hel - menad kväsa det av självklarhet kristna inflytandet över hedniska Eddan - hävdar att denna vers har betydelse vitt skild från vad här stå skrivet, ty sammanställd av isländske prästen Sämund Frode (vad jag begripit: källorna tvistar). Här är Heid älskad av onda kvinnor, för Heid anses enligt klassisk kristendom ondsam, när hon befattar sig med magi. Hel visar ett annat perspektiv, där Heid är god & stark.

24. Spjut slungade Oden
& sände bland flocken,
det fältslaget ock
var först i världen.
Brutet var bröstvärn
på borgen hos asar,
över vapentagna fält
kunde vanerna tränga.

Oden representerar Visdom; är detta spjutet kanske en penetrerande mognad av vishet? Att Oden har ett öga i offer & endast bär ett, får mig i tanke om pannchakrats tredje öga; ett enda öga, för in.sikt.

38. En sal såg hon stånda
från solen fjärran
på Nastranden;
åt norr vetter dörren.
Etterdroppar föllo
in genom rökhålet,
av ormars ryggar är rummet flätat.

39. Där såg hon i strida
strömmar vada
menediga män
& för mord fredlösa
& den, en annans hustru
hemligt lockar.
Där sög Nidhögg
de dödes kroppar,
vidundret slet männen.
Veten I än mer & vad?

Här skådas syndfullt förfall, vad jag tolkar. Nastrand är dödsrike & Nidhögg är drake gnagande på rötterna vars träd är livets Yggdrasil.

4O. Österut i Järnskogen
den åldriga satt
& födde där
Fenrers avkomlingar.
En bliver mest
av alla förnämlig,
tunglets rövare,
i trolls skepnad.

41. Han mättar sig med lik
av män, som dött,
gudars boning
med blod besudlar,
Svart blir solskenet
om somrarne efter,
all väderlek vansklig.
Veten I än mer & vad?

I impuls kännes Järnskogen vara industrialistisk materialisms stålhjärtas brutala nav, fostrande människor förfrämligade från medmänniskor ty exosomatiska tekno-organ omöjliggör empati visande handlingars avskyvärdhet. En slug, trollgirig har i sådan blodsspillande era styrka; om än icke heder, icke själ - icke sant värde.

45. Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.

..Systrars barn sin släktskap spilla.. når mig givetvis nära, när egen syster förvägrar mig umgänge med systersonen. Konflikters tidevarv är dock intet mer än nyligt inlett; skall värre växa.

57. Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
& elden lågar,
hettan lekker högt
mot himlen själv.

Undergång;
övergång;
uppgång.

59. Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
igen grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället fiskar griper.

Hans Ole Brasen.

Fjättern skall brista
& fri blir ulven.