III

Det lilla liv som är det stora hjärtat, & jag, har gjort entré i havandeskapets - skapelsens, slutkapitel: trimester no. 3. Lillan har burits i över ett halvårs tid; i över ett halvårs tid har jag varit en havande moder - hon en skapelsens under. Om detta må jag berätta att

o2oo716 Gamla Uppsala rosor.

jag visste.

Fastän sådan liten chans, visste jag.

Cykeln om 25 dygn, go & regelmässig, menade den fertila månadsfasen allaredan vara passerad - med ett helt knippe dygn till godo. Kan hända kände min vaksamma kropp av att den man som jag sällskapade ej hade varit nära mig under en längre tid, varför den inväntade att känna hans doft; hans hand. Om inte hans doft & hans hand, varför alls brådska med att ha dyrbara ägg att löpa fritt?

Så kändes åter hans doft. Hans hand. Hans närvaro; en av årets vackraste sommardagar var han mig nära.

För att min längtan var all min intention, visste jag att jag blev befruktad. ~1v. därpå fick jag en liten nidationsblödning - några droppar blod kan komma när ägget fäster i livmodern; nu visste jag än mer så. Än tidigare inpå närheten, drömde jag vår dotter; då visste jag nästan helt säkert.

I sena juli, på Uppsalas kafé Linné med en påse från Svartbäcksgatans apotek, hypnotiserades jag av två små sreck. Vad jag visst visste var verkligen verkligheten. Inom 9 månader skulle två stora blåa ögon hypnotisera mina mörka.

För St. Maria tände jag ett ljus. Ett tack. Under året fanns hon, moderskapets helgon, vid min sida. Välsignandes mig, som levde i älskoglig armod; i den fattigdom som det är när män nyttjar ens kropp, men förvägrar en barn. Förvägrar en äkta närhet, & mening.

Naturliga avbrott av sexuell samvaro är - om nyttjat enligt den generösa marginalens regelverk - den säkraste preventiva metoden någon finge finna. Där ges föga utrymme för vare sig en kvinnas längtan & slarv, el. för Guds hand: allt beror på mannen.

De tillfällen som en man har givit mig sin säd, har varit sorgesamt sällsynta & ej tidigare givits inom cykelns fertila fas. Den lyckosamma fröjd jag känner av att ha befruktats vid livets första chans till liv, betryggar.

Eftersom jag aldrig förr har varit havande, kunde jag förr icke säkert veta om jag kan bära frukt. Lyckliga jag kan! Lyckliga jag kan njuta all livets frukt - & som jag njuter! Som jag redan nu njuter.

Att icke ha nyttjat preventiva medel vilka är ingrepp på min kvinnokropp, så som koppar & de hormonella är, & ej heller ha aborterat ett liv - inte enbart ett angrepp mot det ofödda livet; även så ett angrepp mot den egna kroppens kvinnofrid - samt icke heller erfarit märkvärdiga besvär med min hormonella hälsa, är god grund för god jord. Även att jag i stort månar välmågan, med nyttigheters skafferi & yoga, betyder.

Men! Allra mest betydelse har lyhördhet inför äkta attraktion. Vi skall lyssna till kropp, vi skall lyssna till själ. Vår essens vill oss väl. Intet yoga kan frälsa oss med fertilitet om den hand vi håller inte är en för oss sann hand.

Lyssnar jag till de nattliga drömmarna, kan jag höra en förberedelsens melodi. I synnerhet under trimester no.1 drömdes åtskilligt berörande omhändertagandet av ett litet barn. Drömde tröstandet; att vara närvarande. Om att bära. Om byte av blöja. De vardagliga göromålen välkomnades till min psykedeliska drömvärld.

Jag drömde hur hennes morbror höll henne i famn. Hennes ögon tindrade i ett leende när hon sträckte sin knubbiga bebihand mot mitt ansikte, & gjorde min lycka när fingrarna smekte min kind. Hennes lilla hand var min existens hela sol.

Jag kände att det var för denna stund som jag kommit hit till jorden. Att denna gyllene stund var var mödas sekund värd.

Jag drömde om henne. Min flicka. Jag visste det hela tiden; en rar flicka med rosiga kinder. Hon kom till mig i en dröm, för att göra min dröm till verklighet - & för att ta sin plats på vår Jord. Det känner jag innerligt, att hon liksom jag har längtat. Hon liksom jag, har väntat.

Vi har väntat på att bli till.

& jag längtar efter att få lära känna henne, närmre. Hon är tämligen lugn. Hon tycker om kristaller, akupunktur & änglasopraner; hon är mammas flicka, & tenderar att spritta till i dans, om så. Hon är så välkommen till världen, för att visa mig mer, om vem hon är. Om vem jag är -

om allt vad vi tillsammans kan åstadkomma, på vår gemensamma Jord.

o2oo716 Gamla Uppsala sädesäng.

v. 3 O.
Barnet kan nu andas.

Rakkaus.

196O Bröllopet.

Den unga, till sin natur vackra Anneli - i lockar av mörk koppar & tjocka ögonfransar av ricinolja stärkta - bördig från lantliga Ruohokari i LAPPI, befann sig i dans med den dåvarande fästmannen & blivande bankdirektören Paavo, när hon fann sig i tanken att Detta blir det ingenting av.., ty hon bar ett första barn, med en annan man; min morfar, den blivande busschauffören Raimo.

(Inte vilken busschaufför som helst; Kalix populäraste busschaufför, tåls att sägas)

196O Den unga skönheten & det unga paret.

De möttes sedan en dansafton i Kemi, när Anneli tillsammans med nära väninnan, blonda Marjata, erbjöds skjuts hem av Raimo med vän. Anneli fann dock sin blivande kära vara en kaxig munsnattrare, så de unga damerna bestämde sig för att tacka för sig & ta tåget hem.

Men Raimo gav sig ej. Enträget kom han att uppvakta sin flamma, & inte bara var han en kaxig munsnattrare med en dåres envishet; han var lika fullt en charmör.

196O Höggravid en vår.

Morfar äktade min mormor en decemberdag under 195O-talets sista år & i den fjärde månadens havandeskap. I grosses tilläts hon ej stå jungfruligt vit brud i kyrkan; i en kyrklig församlingslokal i norra Finland, klädd i marinblå & i på egen hand rullade hårlockar, blev hon hustru & han blev äkta man.

Raimo tog Anneli till sin fru. Han tog ansvar för sitt livs val, & hon i sin tur sade Ja till sin ansvarslott - att de valde varandra, redan innan de inför vittnen sade Ja.

Detta är en giftermålets kvintessens; att i nöd & lust taga ansvar. Detta är att i andens namn älska.

196O Lillan i Raimos famn.

Att säga Ja till det ansvar det är att värna varandras hjärtan, & än mer så det lilla hjärtat hos ett skapat liv. Att inte förkasta ett av Gud givet band, sammanlänkande två själar inom evighetens cirkel.

Detta är vad kärlek är.

196O Med den förstfödda dottern.

Detta är den kärlek som jag aldrig har mött.

Fadern vars famntag alstrat vårdotter - mitt hjärta, i min kropp buren - kände blott kärlek som ett rus; som en i ett begynnande möte väckt eufori inför föremålet för en lättsinnighetens fetischering av främlingskapets förälskelse,

av äkta intimitet bleknande till ett intet. För honom var ordet Käresta blott en stilmässig accessoar av elegant språkbruk, ty

ingenting betyder någonting.

När han såg in i de ögon han sade sig känna intet inför, var det med det ratande yttrandet att han mer gärna valde att dö, än att äkta mig.

Så för hjärtat frånstötande fann han den kvinna som han för endast ett par en den flyktiga sommarens ögonblick sedan, in till vår värld famnat fram ett litet liv med.

Mina ögon väckte intet.

Gobitar.

Årskrönika 0.20 ett vidlyftigt berättande; denna skrift i sin tur är ett gräddigt pärlband av de gnistrande delikatesser till minnesetsningar, fjolåret inbjöd till. Dessa är de - jordiska; drömmar & intensiva meditationer undantagna, om ej det endaste att minnas - dagar & ögonblick som jag aldrig skall glömma.

o2o Den söte fete - en Oscar i mandel, Kafé Vete-katten, Stockholm.

o 1

Pärlemormolnen i Kalix.

o 2

Att 2o2o/o2 resa i en Marias kupé (Marielle, Marie-Claire et Marie-Dominique, Maria) & ägna all min morgon åt spirituella samtal med en grekisk operasångare, blev ett minne & så även min valentin, när naturens kärleksgåva var en arlavy över blankt, baltiskt hav & årets första körsbärsblom.

Allra innerst av vinter finns denna vindpinade februaris minne, av när Han för första gången sög mig in i sin blick; när jag sög in honom i min, när han sade att han har tro. Vår magnetism. Semmeläventyret till Stockholm & hans smekning av min nackes kurva, följsamt förd mot hans hand, som om en purrande katta.

Hans magnetism.

o 3

Mars fredag den 13:e blev jag sjuk & allt jag minns är drömmar; starka drömmar, om St. Olof, lutande torn, översvämning & en själens euforiska upplösning i alltet.

o 4

Sviterna av C19 var än oroväckande smärtsamma. Jag vilade - jag inte ens drömde minnesvärt.

o 5 + o 6

Maj måne & mitt livs första akupunktur; när Ann tog min puls, nålade, & jag svävade från salongen till Boden kyrkby. Nära junis midsommar en andra session, Hon sade mig vara en älva, som hon såg i ceriserosa roskrans; av mig de facto buren under midsommarafton, & gula band.

Gula, röda & rosa vallmokronor i Kalmar; surrealistisk bautaflora, med frömjöl i klassiskt gul men även pistage & djup indigo. De röda jordgubbarna, två askars ölandslyx, inmundigade på Kalmar kyrkotrapp. Den åskblå himlen, vars dunder plötsligt brakade lös över strand & småvita blomster, i den norrbottniska skärgården. Färgen av midsommar.

0 7

Min smekning över Hans hettas kind, en mogen persikas sammet & spänst, när han i min säng drog sig ur min kropp, & ändock blev kvar i dess evighet. Jag drömde om vår dotter..

Kyrkornas tystnad.
Svalka.
Frid.

..& minns all min yra, yrhet & hemlighet, vid insikten att jag är en havande kvinna. Minns, att med en snurrande syn svepte jag blicken över de andra gästerna på kaféet, & kände hur underligt det var att de var alldeles omedvetna om att någonting förunderligt hade skett; att hela mitt liv hade omvandlats, & att de om detta det största intet visste.

o 8

En feralisk födelsedag i Falun; en dag när allt var skönt - praliner, pianot & de tre i björkens bladverk - men ingenting kan överglänsa en spontan ritual. Barfota vandrade fyra gudinnor över dalalandskapets kopparstenar.

o 9

I tidig september, när Gustaf lade sin hand mot min mages kullning, för att aldrig ta den undan. Hjärta & livmoder svävade. I sen september, den blick när Gustaf gick. Jag strök en slinga från mitt ansikte, & jag föreställde mig att det var med hans hand.

1 o

Värmen i oktober, när simstunden i en svalkande turkos pool omgiven av rodnande bullerbynatur, skänkte mig insikten; Hur skulle jag alls kunna vara deprimerad? Jag som får befinna mig i hjärtat av höstens skönhet, med ett växande hjärta i min kropp - & jag såg min depression vara över. Såg kärleken segra.

Verkligheten av oktober månads ultraljud; när jag såg att livet är - & livet är välskapt. November månads ultraljud, när jag förlorade en Vilhelm ty jag såg vårt älskade flickebarn, med lysande ryggrad..

1 1

Med den nakna kroppen i havsvattnet, den nakna blicken mot himlens tronande silvermåne. I svanars skär. I änglars jordesal, när det nya jordelivet gladde sig över en allhelgonakonsert med dess bedövande vackra harpa, förtrollande sopran; en sopran väckande mitt barn, som jag starkt kände lyrisk.

1 2

Adventspromenad i frostsol & subtilt snöfall, i ett Stockholm med rosettprydd arkitektur & trivsamma småbutiksbesök; så som Gamla Stans Kristallrummet. Till hands gavs jag en bit selenit, i hand förtjust tindrande. Även en celestin kittlade; gladde mitt barn. Dagen före dopparedagen höll jag en tidigt öppnad klapp i elektrifierade fingrar ty aldrig förr har någonting icke levande - så: kristaller kan intet annat än leva! - kittlat mig så, som detta lilla yoniägg i ren bergskristall; april månads sten.

o2oo6 Att soloöva franskan & att sällskapligt babla med la belle Azemine. Kafé Kullzénska, Kalmar.