Eldfjallaperla.

o16o8 Svartur.

Efter en längtan het som en djup källa, bar det sommaren 2o16 av till pärlan i det Nordiska ostronet: Ísland. VEGVISIR är min lilla berättelse om de 6 dygnen i/kring Reykjavík - & nationaldagen till ära, 4 år därpå, får broderiet än fler detaljer.

o16o8 Hvítur.

Det var afton & det blev natt, i Söderhöjden nära Stockholms avkrok Jakobsberg. Jag sov i Leontinnes flickrum, hos min vän - men jag sov inte, inte i natt.

o16o5 Den lilla rosenblåsan som packades med för Ísland, som bars vid sol & som täcktes över av finterkappa av får, vid vind.

I sällskap med forna tiders X från Ön, ägnades vakan åt intima samtal övervakade av varsin glad tablett. Han undrade om det kunde bli vi, igen. Vår tid har varit, sade jag. Min önskan var någonting annat. Någon annan. När jag blev ensam lade jag mig likt klistrad vid golvet & repeterade Fine Arts Showcase. Så smälte jag bort.

Så kom taxin. När flygplanet landade på Reykjavík flygplats nyktrade jag till. Íslands konturer liknade ett lysande hjärta, i morgonsolen, i Nordatlanten. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Jag reste oförberedd. Det menade sällskapet backade ur ynka dygn nära vår tältfärd - vilket fick mig att lämna tältet hemma men icke att missa drömmen: att uppleva den nordexotiska, karga & kulörta ön av eldur og ís - som infriade alla förväntningar & förhoppningar, fastän de 6 dygnen för sparsamma 6OOOKR (inklusive biljett tur & retur), blott var aptitretaren.

De heta källorna, det kalla vattnet & de vilda vulkanernas höjder väntar mig, likt en huvudrätt som nödgar det finaste av porslin, av ren vördnad inför dess brutala finess. Eduard, ett möte på ett hostel, tog mig med på en färd ut till grönblåsvart natur & vit kyrka. Jag kan nu dö, men det var inte nog.

o16o8 Vid Geysir.

o16o8 När jag inte fotograferade Gullfoss, fotograferade jag kontraster.

Vid Geysir stukades en tå blå, fastän jag lovade min Gullni Hringturinn-kompanjon att vara försiktig i all min sprallighet. Det var ömsom skuttande på höger ben; så som opp till lill-vulkanen, ömsom dragande den skadade foten bakom mig, som jag tog mig fram återstod av dag - & sedan var helt stilla, i ett flickrum fyllt med geojuveler.

o16o8 * Bling bling *

När jag inte övernattade hos denna flickas till synes fullt normala pabbi, gästades en blond, källarboende man vars ena vägg pryddes av 9 diktatorer i ram - & fastän en faslig assymetri med anledning av det fega tilltaget, så fann han en viss herr H allt för opassande, i sin mustasch lika snitsig som sina ideologiska idéer. Än en blond man, boende i månne områdets mest luxuösa lya, förärades min visit. Inledningsvis grälade han med mig eftersom jag var försenad (ty expedition utan karta & lokalsinne & medmänniskor så långt ögat kunde se) - avslutningsvis, vid morgontéet, frågade han mig om jag under kvällens konversation hade insinuerat att han bör våldta mig. Jag vill så gärna påstå att íslänningar är ett märkligt folk - men han var dansk.

o16o8 Valp - ett beprövat knep för karlar. Det viktigaste knepet: att skriva först.

Utöver nattliga bäddar via CS, kom jag i gott möte med en inhemsk. Kjartan - mitt livs första & sista Tinder-träff, en lämplig en ty jag var nyfiken på de ísländska herrarna - bjöd mig till en kopp kafété, muséebesök samt till sitt grönskande bo var vi såg en fysikföreläsning, språkades vin & smakade av varandras tungor, till ton av Björk.

Att denna generösa aptitretare av Ísland - av dess sötma, av dess beska - gav mersmak, kunde jag intet annat än bekänna, väl med fossingarna de mina på svensk mark.

o16o8 * Halk halk *

Jag ville återvända. Jag skall återvända.