Trollprinsessa.

o181oo7

Ur led är tiden, när klassisk Prinsesstårta skall vara syltfri & ändock förknippas med den syltfröjd hörande Operatårta till - & det, än tokigare, kom sig så att vare sig Operatårta el. Prinsesstårta kom ur gräddning, utan en skavanksött rosarosig Trollprinsesstårta. När det väna prinsessbarnet blir bortbytingtaget ersatt med trollrikets charmiga, men toviga & trassliga ungsessa med luden svans, resulterar det i:

Ett veteverk jag själv inte kunde avnjuta, men jag sätter gladeligen tilltro till kalasherrens prisande ord om 1O/1O. A Romance of Two Worlds nämner dygderna: Marias liv kan lära kvinnorna, att vad de behöva äro lydnad, renhet, mildhet, tålamod, fördragsamhet, blygsamhet, självuppoffring & uthållighet. Det var självuppoffrande att den första marsipankreation jag bakat, för mig var oätlig - & jag var under de 4 timmar som krävdes för att skapa & handdiska undan, uthållig - för att inte tala om lydig, som ville projektet ty födelsebarnet önskade sig prinsesstårta. I & med skrävlandet om att de serverade fann den delikat, förlorar jag dock på blygsamheten.

o181oo7 Trollprinsessan garnerar sin märkliga skapelse.

För egen del gräddade jag spontant fram en enkel kaka av bovete, kokosolja, ägg & det oraffinerade rörsockret. Den fick virvlar av den vita & den mörka chokladen, & var försvinnande god till rysk yoghurts krämiga 17%. I den stund den sista smulan försvann ned, tycktes jag vara besparad allt vad dygd är.

Inspirerades av variation av recept, med viss egenhand i. Eget recept kommer när den ske i förtrollad skepnad: hallonsylten var familjekreation från Dalarna & vaniljkrämen sjöds fram: grädde, ljust muscovadosocker, vaniljextrakt samt smör & gelatinblad - men det kändes otrevligt att baka med sådan glukossirapklump till marsipan; vill mixa egen, med mandel & muscovadosötma. Kulör var dock av snäll natur; ikramad råsaft från rödbeta gav dess rara rosenton. Kaffekokerskan var klar när jag med näppe nått garnityrbit, & jag ville inte se kallkaffe: slarvmajan bröstade upp sig, så kulles krans & krona gavs klumpigt uttryck, men.. summa summarum: jag är odygdigt stolt!