Vidblicka.

15o529 15o53o
venus+pollux
sol+mercury

NATT TILLS o15o529.

Bearbetade det förbryllande hur en kan tro på linjär tid & inte klarsinnen. Sibirisk man var i drömmen förföljande av mig & klockas visare snurrade frenetiskt fram & åter, omöjlig att visa mig tiden (ty den visade mig Tiden). För att utreda det sibiriska mysteriet sades: »Var är bäcken?«

En kvinna invid mig - zoomat på ögonen - svarade »Här.« Också för mig: »Var är bäcken?« Av ögonzoom kunde en se hur dessa skiftade plats - nosbryggan som den bro vilken dom vandrade över under huden - & jag svarade »Där« ty den bäck jag såg var en sibirisk bäck.

Mannen som förföljde mig var en köttsmarionett som förkroppsligade andens vandrande aspekt & den bäck jag såg den bäck han såg. Min blick var inte bunden till linjär tidsuppfattning eller kroppens föreställda begränsning: vision vidare.

Narrativröst sade, om den sibiriska bäcken, att »Självhushållaren talar om bäcken som Ja, där dödade vi någon en gång« för liv när sig på död »..& poeten talar om bäcken som..« Vinterparadis; snövita björkar invid bäckglitter, bleknande berättelser om hur mänskliga karaktärer i variation ser på vatten som alltid likväl aldrig är detsamma.

NATT TILL o15o53o.

Hanen tog oss till en sexklubb vilken han osäkert tillgjort svassade in till; jag kände att han var fånig som inte förstod att vara trygg. Klubben var ett palats av sensualitet & artificiell park i vilket jag frivilligt förlorade mig från sällskapet för att ta min ullfilt på picnic.

Placerade ut den i ett glashus där blomster var ett fredstecken, men skärrades då jag fann att jag misstagit klubben för ett naturområde. Omgivande miljö av aprikosrodnade skymningsberg var teaterkuliss! Frågade en annan gäst om det inte var märkligt att vi var omslutna av väggar som var kuliss av natur men hon såg på mig som om det enda märkliga där var mitt påstående om att denna värld ej var verklig; kuliss var allt hon visste.