de Vainillastring.

121O



 

En grön ballong dinglade från en tråd i min hand då jag & Z södertraskade efter vitmilkshake & svartkaffe & så framtidsorden som faller från tungornas ludna muskulatur & den engagerade glöden som får retrotyger i söndernötta fikkuddar att flamma till. Han har en bröstkorg av visioner & en hjärna i brand. Han har ett tonårshjärta, som jag, men vildare tankar. Det är bra, när punkarna kring en växer upp & säger att »de e så re e« som om hu re e skulle vara någonting som rör oss annat än då det exploderar åt helvete. Han vet att det inte rör oss, & att det därför är just oss det rör.