Sümbolism.

K U M U ( E e s t o k u n s t m u u s e u m ) .

Näitus on osa Eesto Vabariik 1OO sündmuste programmist.

In their art, an international artistic idiom is often intertwined with domestic folk art & elements of their oral traditions. / Estonia, Lithuania & Latvia became independent a hundred years ago, during the period when the Russian Empire was teetering. It is no coincidence that the prevailing Symbolist movement in these three countries at that time drew on history & local traditions, as if to add lustre to the Baltic identity through art which was eloquent & poetic. / However, certain visions have a closer affinity with the realm of dreams & magic than the more rigid world of politically-charged myths. / The atmosphere of a world abandoned by God, typical of the fin de siècle, helped to promote Symbolism.. / ..the torments experienced in this period of rapid historical change, which also witnessed the birth of psychoanalysis & an interest in afflictions of the soul. / KUMU: Vabad Hinged.

191O Janis Rozentāls Arkādija.

Ty det oscillerande varandet, existerar vi i turbulent tid. Djuprotad - djupsänkt likt det urträd stadigast fäst i ismark; bjǫrk - skall symboltradition ånyo vaja i ljusgyllene ax. Av ren tvungenhet. Tvungenheten att väcka själarna ur den apatiska puerilitet som binder oss att dia oss tills döds, från Babylon-skökas spene vars mjölk är svart som graven.

Att (ö)kände psykologieprofessorn Jordan B Peterson - nogsamt accentuerande schweiziske psykoanalytikern Carl Gustav Jungs (1875 - 1961) symbolteori, via medverkan i konventionella televisionsprogrammet SKAVLAN samt stinnsatt publik i Stockholm, detta nådens år brutit mark från kännedom hos unga män eftersökande silvervis fadersgestalt - till gemene svensks medvetande, är ett tecken i tiden: vi har, av tvungenhet, som nationssjö lika väl som bäckvarelser ur urhav, mognat in i insikten om det nödvändiga i att återvända till den arketypiska instinkten.

Åter skall vi varsebli vad ritualer, förankrande roller samt arketypisk metamorfos, ämnar våra själar - fjärran neuros, psykofarmaka & labyrinter utan alls någon ände,

Den paradigmskiftande frontens fröer har fosterspäda & fotosyntetiserande rest sig ur myllan. Låtom oss dansa för regn, låtom oss skina för sol. Låtom oss vässa den egg som skall slå vår skatt; så även väva de förkläden som skall följa i männens spår, ha samman skörden av dessas gemensamma styrka. Låtom oss kämpa i samklang & för guds skull älska i samvaro.

&
det varde skapelse.

Under den baltiska regionens frigörelse från det ryska tsarväldet var nationalkreativiteten i litteratur, folklorefestivaler & måleri; blyerts lika väl som blyhets ursinne, komponenter för frigörelse. Ur nationell stolthet reses näven & den hand som visar vägen, en stolthet gärna närd av den kulturella framgång som flamma ur pensel & penna.

Johann Köler.

En av de för estnisk självständighet framträdande, var tillika konstnär: den målande Johann Köler (1826 - 1899); en herre särpräglad av finsk-/estniskt blod. Att se de höga kindbenens skalle i en sådan skapare, får det egna blodet att hetta stolt, över det egna ansiktets höjda ben.

I sällskap med estniskan Emma Johanna fördes jag för promenad längs trävillorna i Kölers sekelscharmanta kvarter. Närliggande kolossen KUMU, bakom vilkens port exposition Vabad Hinged/Wild Souls: sümbolism Baltimaade kunstis (12.1O.O18 - O3.O3.O19) äger rum fram till vårens Aušra, tornade sedan parkers passage upp sig.

19O4/O5 Ferdynand Ruszczyc Nec mergitur.

2O4 x 221 skapar osedvanligt makt över sinnet, när Nec Mergitur tronar över en av expositionens salar. De kraftfullt böljande vågornas stormiga kulör är hypnotisk: Art & religion, carnivals & saturnalia, dancing & listening to oratory - all these have served, in H. G. Wells's phrase, as Doors in the Wall. / Aldous Huxley / Doors of Perception (1954).

1883: The publication of the newspaper Aušra starts & plays a key role in the National Awakening. Aušra är Gryning. Kapitlet om arla sky & morgonsångens fåglar; ny dag nytt jag, är i lysande trå' representerad i vår kosmiska väv av symbolsant. Är sedan o15 även hos mig myntat i kategori GRYNING, för skrifter som förtälja om till gudomlighet, natur & storge; folkkärlek, gryende.

Det är icke av tillfällighet det fallit sig så, att Vi talar om gryningen när vi talar om dylikt uppvaknande. Icke en tillfällighet att gry-skrifter här tar vid i tid sedan den inom Kundalini - universell omvandlingsprocess som oo8 kom att skaka om - omtalade 'The dark night of the soul', nått ände.

De skakande upplevelserna har gjort blicken fri så att den kan se det överjordiska. / Viktor E. Frankl / Gud & det omedvetna.

2o17 Lojura Rándottir Fenix.

Den visuella konsttraditionen är i region Baltikum ung & inledningsvis föga förfinad inom konstnärliga läroinstitut; faktum formande det lokalkaraktäristiska i grovhuggna drag & djärv färg, exemplifierat i Oskar Kallis (1892 - 1918) & Konrad Mägis (1878 - 1925) expressiva õli-verk.

I de karga folkens kärleksfulla hyllande av sval natur & folksjälens värme, tampas råheten dock ej mot den estetiska fulländningens frukt som i KUMUs sterila salar har mig begeistrad. De når, i knallkulörta himlar & distinkta moln, sin symbios. Här ock presenterat, om än perifert, överjordisk elegans i marmorbyst; en ung dam vars stenaxlar glimmar oslipat, vars mjukputsade kind ter sig len som silkessjaletten i somras handlad i Pärnu.

Oskar Kallis Kalevipoeg på örnens rygg.

Ett antal av expositionens verk visualiserar Kalevipoeg: poetiskt epos. Från fjärran sekel muntligt framförd, nedskriven av Friedrich Reinhold Kreutzwald (1803 - 1882), om en från död till liv återvändande hjälte & konung.

Hjälten, som symbolgestalt & arketyp, kan i ljuset av hädangång - & tillbakadragandet från förlorad makt till natur, sedermera från själsnatt till upplysande gryning - här tolkas som mognadens resning genom skoningslös ritual; symboliserat av ren död.

Detta väl beskrivet i de - i likhet med herr Peterson - jungianskt influerade Robert Moore & Douglas Gilette, vars bok King, Warrior, Magician, Lover: rediscovering the archetypes of the mature masculine, anammar den arketypiska förädlingen hos Mannen. Den juvenilt ego-hävdande & icke särskilt eftertänksamme Hjälten förklaras som en omogen form av Krigare; en krigar-energi endast den man som erkänner kamp likväl som kontemplation, aggression likväl som ansvar, kan besitta.

Kaleviopeg är ansedd som konung - med han förlorar rike & kamrater till kaos (The Good King is the center of the archetypes. We see in modern dysfunctional families that when there is an immature, a weak, or an absent father & the King energy is not sufficiently present, the family is very often given over to disorder & chaos./ King, Warrior, Magician, Lover), & överlämnar konungatronen för att i missmod fara till skogs. Ett förbannat svärd mördar honom sedermera. Av ett gudomligt möte skall Kalevipoeg åter vakna, & han gör det till en gryning där han är rättmätig Konung, med en spirituellt förankrad krigarenergi.

Unlike the Hero’s actions, the Warrior’s actions are never overdone, never dramatic for the sake of drama; the Warrior never acts to reassure himself that he is as potent as he hopes he is. / ..he has an unconquerable spirit, that he has great courage, that he is fearless, that he takes responsibility for his actions, & that he has self-discipline. Discipline means that he has the rigor to develop control & mastery over his mind & over his body, & that he has the capacity to withstand pain, both psychological & physical. / The Warrior energy also shows what we call a transpersonal commitment. His loyalty is to something - a cause, a god, a people, a task, a nation - larger than individuals. / This commitment eliminates a great deal of human pettiness. It alters the focus of a man’s life so that petty squabbling & personal Ego concerns no longer matter much. / The Hero’s loyalty, as we have seen, is really to himself - to impressing himself with himself & to impressing others. The Warrior lives a life exactly the opposite of most human lives. He lives not to gratify his personal needs & wishes or his physical appetites but to hone himself into an efficient spiritual machine, trained to bear the unbearable in the service of the transpersonal goal. / Robert Moore, Douglas Gilette / King, Warrior, Magician, Lover: rediscovering the archetypes of the mature masculine.

1911 Adomas Varnas Double portrait: pesimistas & optimistas.

Raja.

o181o26/27

En helg i Kalix, Haparanda & Tornio. Med grannflickan Ellinor från Ljungstigens barndom, njöts ljuva karameller med bittra samtalsämnen - hos mormor Anneli & morfar Raimo, betraktades fotografier från förr; så som det undersköna skärgårdsfotografiet förevigande mormors moder Elsa, med väninna. Dessa stenars ö kom vid kriget att svartbombarderas av die Deutschen.

1927 o724 Elsa (bakom väninna) i den finska skärgården.

Kafé Taavolagården (förflutets 18OO-tals bondgård) i Haparanda, serverade semmelbulle - i saffran - Mommo sade var den godaste hon ätit. Även min vetefria guldklimp var med söt, nybakad värme, maukas. Tillhörande är butik med nytt; för systerdotter Lo julpaketerades i rosa harlequin en tygsjöhäst, & gammalt; bord efter bord med bråte under buktande trätak. En liten minnesängel följde med mommo min, som sedan änglasyn av strålande ljus, vitvingad varelse, samlat de i vakande prydnader. När min ogudaaktige mor afton innan gränsresa skulle somna intill, hade Mommo manat: »Har du bett din kvällsbön?« Det hade mor minsann int gjort..

o181o27 Kafé Taavolagården.

Gränspassage (Haparanda - Tornio) betydde förberedelse för att smörja kråset finskt. Mor inhandlade karaktäristiskt mörkt rågbröd - ansett som Finlands nationalrätt, salta mintlakritsen Salmiakki samt den finska korv som vid barndomens sauna hos Mommo & Moffa grillades i kamin. När vi kom till Kalix för samkväm över mat, tog vi genast en munsbit av nostalgi.

o181o27 Tornion ortodoksinen kirkko.

Tornion ortodoksinen kirkko är en av endast två vackra byggnader i det beklagligt fula Tornio. Den andra ses i LAPPI.

Mans jord.

Hon mindes ett ordspråk, som hennes far hade: Det är nöjsamt att dansa barfota, för ingen dans går lättare - men man kan få farliga stickor i fötterna! / Vilhelm Moberg - Mans kvinna.

Proletärlitteraturens härförare vill intet annat än att röva Kvinnan ur civiliseringens fatala klor; bort till skogs. Jan Fridegårds (1897 - 1968) Trägudars land (194O) har trälen Holme vem tar sin kvinna till flykt från den vikingabygd där deras frihet är intet, Bernhard Nordhs (19OO - 1972) Nybyggarna vid Bäversjön (1942) har nybyggaren Eskil som i utmarker skyggar med sin älskade & lika så i Vilhelm Mobergs (1898 - 1973) Mans kvinna (1933)

..begynte Håkan tala om planer som han hyst. Han talar om Stark-Ingel, en berömd man i hans släkt, som varken räddes andlig eller värdslig överhet. När han inte fick det han ville, så tog han sin kvinna med sig & gick på skogen. Där närde han sig av det vilda, & där levde han till sin död. & så gjorde alltid förr den man, som inte kunde leva i byn. & nu var han, Håkan, bliven en sådan man. Han kunde inte stanna kvar i Hägerbäck - därför att han ville ha henne för sig ensam. & här hade han inte satt sin fot djupare än att han kunde rycka upp den vilken stund som helst. Ty gården häftade han i skuld för, & den skulle han gå ifrån utan minsta sveda i sitt hjärta, även om han ägde den. Därför att han ville bli fri med henne.

Den röda tråden löper i sådan karmin att den ej kan frånses, & de skäl som ges om träldom, hämnd & hor kan intet vara annat än ljumma ursäkter för den egentliga hettan i att ta till flykt med egen kvinna, inte endast för att finna henne i sin rådjurslika prakt så naket inbjudande i stjärnmossa; må hända främst för att finna sig själv, i friheten.

Dessa män är sårbara inför känslan att myllan rinner dem ur händera; den rinner så flinkt att inte heller bondelivet - dess stinna juver & färggranna fält - är dem tillräckligt. De förknippar bruksjorden med skuldslaveriets fjättring & de fasar den utbredande industrialisering som ödelägger gård efter gård, själ efter själ; kvinna likväl som man. Det är frihet & det är natur, som de begär av myllan - & den erbjuder varken eller, när öket tas i pant.

De täta granarna i skogen skall gömma dem för omvärlden. Intet vakande byöga kan döma det hor de känner som kärlek, intet tillfälle skall ges att de liv de ger skall ta ifrån dem, inte en endaste herreman kan begära ränta för den jordkula där de äter oskattad ripa - & den förbannade civilisation Vilhelm Moberg bad fara åt helvete, kan inte svälja den ljuvligt djuriska honans renhet för att spotta ut den i förvridna, skändligt svärtade ben. Den kan inte förinta stoltheten i manlig självständighet & potens, till dess att det ansikte som i spegeln honom möter tillhör blott en förklemad, styrkestympad träl.

Då kunde ju en präst sedan stå upp vid hans mull & säga: Här i kistan vilar Håkan av Ingelssönernas släkt. Av jord är han kommen, hans liv gick åt till betalning av räntor & skatter för jorden, till jord skall han åter varda! / Mans kvinna.

Av jord är Man kommen; till jord skall han åter vända, under den tid blod än rinner varmt i hans röda åderflod.

Krokimono.

o1OO1/O5.

Under kulturarbete slunkit i & ur silkeskimono, buren vid de porträtteringssessioner som skall föreviga mig i konstnär Anderssons kännande penseltakt, samt buren i paus när jag för folkuniversitets elever poserat kroki i blyerts & kol, likaså födelseskrud för aquarelle & olja

Vit siluett, rosa kinder & röd mun i glädjande alster - alla med unika uttryck fastän från ett endaste tidsrum. Den skapandes ögon är Medusas; med en blick är du sten; statyett att fixera vid arket - arket som vill röras som av Midas. Under tidens gilla passage är lemmarna de mina stelnade i starka minuter & fridfullt korslagda i klockans fulla varv. Att raska genom skog kan ta mindre av en människas kraft, än att från palett tolkas fram.

Så stilla. Så omsorgsfullt.